Pappa

Det tog mig över två dagar att sätta mig ner och kolla på måndagens avsnitt men nu har jag gjort det. När det sändes i måndagskväll satt jag och käkade middag men insåg att det nog måste ha varit gråtfest när jag typ fick 6-7 sms under loppet av bara några minuter där folk skrev gulliga grejer till mig. Har fått sjukt mycket mail och kommentarer om in lunch där jag pratade lite om relationen jag har till min pappa och dom har alla varit så fina, tack finaste finaste ni!<3¨
 
Men som sagt, även fast det delvis vat mitt avsnitt har jag inte orkat med att kolla på det förens nu. Det jag sa under lunchen sammanfattar min och min pappas relation väldigt bra. Jag och mamma lämnade Nya Zeeland när jag var två år och sedan dess har vi i princip inte umgåtts. Min pappa har inget intresse för mig, det känns så jävla hemskt att skriva och jag minns hur jobbigt det var att säga dom orden högt på lunchen. Har inte sagt det innan och det blev lixom så verkligt när jag sa det då, det är ju så det är om man ska vara helt ärlig mot sig själv. Han har inget intresse för mig, det är så sjukt. Han vet inte ens om att jag varit med på TV och har inte en susing om hur mitt liv ser ut idag. Har ju aldrig vuxit upp med en pappa i mitt liv och vet inte hur det är att ha en där men jag kan ändå bli så himla avundjsuk på folk som har pappor. Att man bara har hälften av sina föräldrar, att alla andra lixom har dubbelt så mycket föräldrar än mig? Livet är inte rättvist men när det kommer till min pappa tycker jag bara att det känns så jävla orättvist, jag vill ha alla dom där små vardagssakerna jag har missat hela livet. Inget som folk omkring mig med två föräldrar kanske tänker på, bara som att få skjuts någon stans eller käka lunch ihop, det vill jag också ha.
 
Det jobbigaste minnet jag har av min pappa var när jag var i Thailand. Vi hade inte setts på 13 år men var båda i Thailand för min storasysters bröllop. Jag var självklart väldigt nervös för att träffa honom och tyckte det var väldigt väldigt jobbigt där borta som det var. En kväll när jag och min styvsyster var påväg hem till hotellet gick det förbi en man på den pyttelilla grusvägen som bara vi tre gick på. Jag såg direkt att det var min pappa men han gick bara förbi mig helt utan att reagera på att det var jag, som att jag var luft, det gjorde så ont att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Efter 13 år utan nästan någon som helst kontakt så började han bråka med mig någon dag efter bröllopet och vi skildes som ovänner, jaghar faktiskt aldrig varit så besviken på någon i hela mitt liv som jag var på min pappa efterden Thailandsvistelsen.
 
En av dom jobbigaste sakerna med det här är att det är så otroligt jobbigt för mig att prata om det här. Jag känner att det inte borde vara ett problem efter nästan 23 år men det är det även fast jag försöker att prata om det lättsamt som om jag inte bryr mig. Jag pratar inte om honom med någon och har egentligen aldrig gjort, inte ens med mina bästa vänner eller ens min mamma, så svårt är det. Jag minns att jag faktiskt grät ganska mycket över det när jag var i Sydamerika och backpackade, då flöt dom känslorna upp ganska ofta av någon anledning. Då bestämde jag mig för att ta tag i mina problem och faktiskt gåoch prata med någon men det har jag inte gjort. Jag inbillar mig att det är onödigt eftersom det inte direkt är ett faktiskt problem, han finns ju inte där och gör livet surt för mig det är bara ett väldigt känsligt ämne som gör mig lesden men det kanske är värt det? Vad vet jag? Hur som helst vet jag att jag kommer att välja pappan till mina barn ytterst noga, skaffar man barn tar man hand om dom. Punkt slut
 
Det här blev ett jobbigare inlägg än vad jag hade tänkt att det skulle bli, även fast jag kanske råkar gråta ofta så är inte den som gillar att gråta ut och tycka synd om mig själv men jag kände att jag behövde skriva en rad eller två om det här efter måndagens avsnitt. Eller snarare 21 rader haha.
 
56 kommentarer »
Ellen Nilsson.

❤️❤️

r

jag vet hur det känns, jag tänker ofta på att jag vill ha en pappa som jag kan prata med , någon som är där för en .

Anonym

All kärlek till dig❤️❤️
Är också uppväxt med en pappa som valt att inte finnas i mitt liv och det är tufft vissa dagar och man har svårt att öppna sig för det är inte många som förstår men kämpa!

Anonym

All kärlek till dig❤️❤️
Är också uppväxt med en pappa som valt att inte finnas i mitt liv och det är tufft vissa dagar och man har svårt att öppna sig för det är inte många som förstår men kämpa!

Frida

Jag vet hur det är. Hemskt. Såg måndagens avsnitt och storgrät då jag kände igen mig så mycket. Även om jag inte blev lämnad av honom på samma sätt.
Du är så stark❤️

Maria

Bra skrivet!
Tror själv på att det kan vara bra i slut ändan att ta i tur med problem eller saker som får en ledsen. Man trycker ju endast bara ner den där känslan ist för att ta och jobba med den så den faktist försvinner. Tycker absolut du borde prata med någon som man bara kan ventilera av sig på det är ganska skönt och nyttigt för själen.
Känner även igen mig i det du skriver dock var då min pappa död men har en så otroligt stark mamma som har försökt ut i det sida att försöka vara båda.
Tycker du är en stark person som ens tar och pratar om det, det visar bara på vilken styrka du har.

Me & My Baby Dolls

<3

Anonym

Fina fina Aina!! <3 själv har man haft en pappa fram till jag var 20 för två år sedan då han valde att skaffa ny fru och därmed nästan radera sitt liv där jag och min bror fanns. Hans fru tycker inte om att dela honom med någon så vi är bara ivägen.. Det känns också förjävligt!! Du är stark som skriver om detta vackra du! Många kramar <3

Anonym

💕

Anonym

💕

Anonym

💕

Madde

<3

Anonym

Rekommenderar verkligen att gå och prata. Jag har också en pappa som inte valt att vara en del av mitt liv. Gick och pratade när jag var 22-23 (skulle ha gått mycket tidigare). Det är sån befrielse efter, jag mår så bra! Och jag kan prata om honom utan att det gör ont. Han är som en person som jag kände en gång för längesen men som jag inte lägger energi på nå mer. Att gå och prata har iaf hjälpt nåt enormt för mig och fått mig att sluta med en hel del destruktiva beteenden som orsakades av att jag egentligen ville ha uppmärksamhet från honom

Stina

Många kramar till dig Aina!❤️❤️ Du är en stark tjej❤️ Du ska veta iallafall att du är inte ensam om detta❤️ Mycket kärlek till världens finaste Aina!❤️

Svar: Puss gullis <3
Aina Lesse

sanna hyvärinen

❤️❤️

Svar: <3
Aina Lesse

Frida

tänk ändå vad stark du är som pallar! <3
Tack för en super duper bra blogg! <3 <3

Julia

Det är starkt gjort av dig att skriva detta fast det är så jobbigt för dig. Jag har växt upp med en missbrukare till pappa, iaf från när jag var 6 år. Och det är klart man vill ha sin riktiga pappa i sitt liv, man vill känna sig älskad och behövd, särskild av sina föräldrar.. Så hur tufft det än är så borde du gå och prata med någon. Det har jag gjort, och man känner sig så mycket lättare efteråt. Fast man inte anser det som ett " problem" så är det alla tankar som snurrar i huvet som gör en så trött, speciellt när man blir vuxen och verkligen förstår vilka ärr man fått utav det. Så gå och prata med någon!!! ❤️❤️

ISA

Kram Aina! det är nog en sån situation man förstår först när man varit/är i det själv. Fint och starkt att du pratar om det. KRAM!

Anonym

Kram❤️❤️

Svar: <3
Aina Lesse

Hanna

Många kramar!

Svar: <3
Aina Lesse

Anonym

KRAM

Caroline

Gud va starkt av dig att berätta om detta! Måste vara fruktansvärt!! Man ska alltid följa sitt eget hjärta och aldrig göra saker för att andra vill det men grejen är att har det hänt något som detta när man är barn så finns det alltid med en! Man kan tränga bort det men det ligger alltid över en! Pratar man med en kurator eller psykolog så hjälper den dig att bearbeta hela grejen och lära dug leva med det! Även om du inte i allmänt mår jätte dåligt så finns det ändå under ytan! Ltcka till med allt! Du är världens finaste och en stor förebild❤️❤️❤️❤️❤️

Anonym

❤️

Emmy

Många kramar till fina dig! Jag förstår att det känns jobbigt speciellt eftersom du inte brukar ta upp det. Men du är en stark och underbar tjej! tänk på det
Du ska veta att du inte är ensam! 😘

Anonym

du år så stark älskar dig oärligt mycket Aina ❤️❤️

Joline

Du är så jävla fin Aina. Och se vad långt du har lyckats kommit även utan honom. Förstår såklart att du hellre hade velat ha en närvarande pappa. Men du klarar dig så jävla bra ändå. Försök att liksom tänka på det. För du är bäst!!!! Kram på dig

Tove

Hej!
Jag blev så berörd när jag läste detta! Jag har inte sett programmet.!(Får göra det sedan...) Jag kan inte föreställa mig att vara utan mina föräldrar, men jag vet hur det är att vara ofrivilligt barnlös. Det är inte samma sak, men känslan av sorg är densamma...

Att prata med någon är guld värt! Du kan få verktyg att hantera sorgen och ingen dömer dig för att du känner som du gör!

Sköt om dig!
Kram! Tove

Anonym

Du är inte ensam!
Jag har dock haft en fantastisk uppväxt med både mamma och pappa(dock skilda), men för 2 år sedan blev jag och min pappa osams och det har aldrig blivit detsamma igen. Vi ses kanske 1 gång i halvåret, endast för att jag vill träffa min halvsyster som är 4 år. Min pappa hör sällan av sig och dom gångerna han gör det är det i form av SMS: "Varför hör du aldrig av dig?". Så ska det inte vara, en pappa ska vara ansvarsfull och initiativtagande vad gäller kontakt med sina barn. Bollen ska inte ligga hos barnen.

Men kontentan är, vi ska vara glada för våra fantastiska mödrar! Jag vet att du skrev ett inlägg om din mamma på farsdag. All cred till alla fina mödrar där ute som gör allt för att fylla hela föräldrarollen <3

Magdalena

Hej! Såg programmet och förstod att du skulle göra ett inlägg på din blogg! Jag är själv lämnad av min pappa dom gånger han hör av sig är för att berätta hur dålig jag är på allt för att jag inte är som han vill! När jag såg programmet så ville jag säga, jag insåg för några år sen! Han kan dra åt skogen varför ska jag må dåligt över det han gjort, det är han som ska, jag har inte världens bästa mamma men hon ger mig dubbelt med kärlek och hon gör allt för mig, kanske inte samma sak det vet jag inte men av det jag vet, de personer som har en mamma kan gå långt för så mycket kärlek och omtanke och kraft som hon ger kan inte alla få på det sättet (svårt att föklara). Men jag känner Såhär han kan ta sig i röven och njut av det du har och skratta åt att han gjort ett stort misstag för du är perfekt och du är det för att han gjorde bort sig. Ha det bra, vi ses på insta.
Kram Majuhlin 😊

P.s tycker inte om att kommentera såhär men känner ju inte dig och tycker det är viktigt för personer som har detta problem att man ska inse att. Du hade aldrig varit den du är idag om inte en knäppis valt att lämna dig.

myawesomedays.blogg.se

Styrkekramar <3

Anna

Vad jobbigt att läsa! Lever idag inte med min biologiska pappa, men har växt upp med min styvpappa som är mycket mer förälder till mig än vad min "riktiga" pappa varit. Tråkigt att du inte haft en manlig förebild på samma sätt att få uppleva vardagen med.

eve

<3

Opiiiie

Massa styrkekramar <3

Hade själv en pappa som emellan åt inte brydde sig eller hur mitt liv var. Min pappa var alkoholist och tablettmissbrukare sedan jag föddes.. han brydde sig mer om alkoholen än att faktiskt ha en dotter som älskade honom. För 1,5 år sen gick han bort pga sitt missbruk och jag bröt totalt ihop när polisen stod framför och skulle berätta allt... Eftersom jag var alltid pappas lilla prinsessa, så var det mest besvikelse, sorg och smärta inom vår relation.

Sabina

Så starkt av dig att våga berätta. Styrkekramar <3

Biggeros

Har du frågat din mamma varför det kan vara så varför han inte har något intresse i dig?? Hon kanske vet svaret. Ibland kan relationer vara så svåra och man skiljs ofta som ovänner. Det kanske beror på något speciellt. Det bästa är att du och din pappa pratar och reder ut ett och annat. Speciellt när du mår så dåligt. Hoppas på att allt går bra÷)Kram

Ainas Mamma

Till Biggeros!

En del människor går det inte att reda ut saker med -tyvärr! Det är inte Aina som Ainas pappa inte är intresserad av -han är bara intresserad av sej själv och inte av någon annan. Och det är många år för sent för att han ska förändras

Anonym

Jag kan relatera till den smärta du pratar om. Själv har jag aldrig ens träffat min pappa bara pratat med honom i telefon första gången när jag var 18år. Har som du velat skapa min egna uppfattning och fick de bevisat precis som dig. Är jävligt tungt och se hur ens pappa har andra barn som han är pappa åt medans en annan blir som bortglömd. Hans familj visste inte ens om att jag fanns vilket gjorde ännu ondare. Min halvbror har i princip levt utan pappa också som jag hittade efter 18år och jag har iaf någon som förstår mig.
Du ska veta Aina att du inte är ensam. Sånt här får oss bara och uppskatta de vi har och dom som älskar oss i våra liv. Vi är våra egna personer och kan göra va vi vill med våra liv❤️ Kram

Amanda

Det gör så ont att läsa sånthär och jag storgrät då jag såg avsnittet i måndags, för ingen borde få vara med om sådant! Du är stark Aina, men man måste inte alltid vara stark utan det kan vara bra att låta alla känslor komma ut och prata med någon, det är aldrig pinsamt eller onödigt. Och du är absolut inte ensam <3
Många kramar finaste Aina! <3

Anonym

Mycket, mycket kärlek tilk dig Aina❤ Kan du göra en video på Youtube där du pratar om din pappa eller är det jobbigt att prata om det? Tacksam för svar❤ Det skulle vara roligt om du skulle vilja göra en video näe du oratar on din pappa neb du måste inte göra videon om det är ett jobbigt ämne att prata om❤

Nicole Galvez

♥️

Camilla Sigvardsson Asplund

Hoppas bara att du förstår att det inte är dig det är fel på, problemet ligger hos din pappa. Styrkekram till dig💕

Anonym

Kolla mejlen❤

Robex Lundgren

tragist

Robex Lundgren

tragist

THE REVOLT

Det där med att ha en känsla av att alla har dubbelt än en själv - känner jag väl igen. Så kände jag det väldigt mkt få jag var liten. Att alla hade en mamma men inte jag.

Marie Bergman

Åhh det låter fruktansvärt =( Kram till dig!

Iz

Stor kram 💜

JUNITJEJ

Så himla jobbigt! KRAM!

Sanna

Du är vacker och viktig och förtjänar verkligen världens bästa pappa.
Gå och prata med någon. Det verkar som att du måste ta itu med dina känslor på riktigt. Och så länge du mår dåligt över något och det tar av DIN energi så spelar det ingen roll hur " litet" problemet kan verka. För det tär på DIG och DU är vacker och viktig <3!

muna

Stay strong

David

Tänk att din historia t.o.m. fick Gunilla från Hollywood fruar att överge hennes TV roll som bråkmakare och smälta!
Vad skulle en riktig kärleksfylld pappa säga till digoch hur skulle en sån pappa bete sig mot dig? Det är frågor som jag hoppas att du får svar till i ditt hjärta och att svaret är en känsla av kärlek som är så stark att den bryter ner skyddsmuren som du kanske har byggt upp runt ditt hjärta. Och att svaret är en säkert känslan att du är värd så mycket kärlek som en pappa kan nånsin dela med en annan människa! Fina du! Du är det bästa som finns! Du är mitt liv! Vad är mitt liv utan dig? Så ska en riktig pappa prata med dig! Det måste du verkligen tro också! Tårar kan bli din vän om du låt dem vara det. De kan hjälpa dig att få ut känslor som man kan inte sätta ord på. Så klart skulle man känna sorg som kan få tårar att falla om man saknar en pappas kärlek. Det finns många bra böker skrivet av folk som har upplevt liknande saker. Hoppas att ditt hjärta läker och blir allt starkare!

Kajsa

Styrkekramar ! <3

Julias skönhetsblogg

Fint att du delar med dig! Jag vet precis hur du känner. Styrkekram!

Josefin

Kände så igen mig när jag läste den här texten. Min pappa har så länge varit frånvarande för mig med. Han har även berättat för mig hur skönt det är att vi inte har vidare kontakt än vad vi har haft under de senaste 7, snart 8 åren. Kanske något han ångrat på senare dagar. Vad vet jag?

Ens pappa kommer ju alltid att vara just ens pappa. Men, jag försöker resonera på så vis att, ger en människa alltid mer negativ energi än positiv till dig och ditt liv, varför ödsla din dyrbara tid på någon eller något som bara tynger ner dig? När det finns människor som höjer & verkligen uppskattar dig?

Ibland kan det kännas som att man själv har förlusten att inte ha två närvarande föräldrar, men jag kan lova dig att det är han som har den största förlusten i slutändan att inte ha lärt känna sitt barn.

Styrkekramar till dig Aina!

Malin

Tycker absolut du ska gå och prata med någon om detta. Få ett "bevis" på att det inte är du som gjort/gör något fel här.
Kram på dej! Och tack för roliga program!
/ Malin
malinedlund.blogg.se

Anna

Vad stark och modig du är!
Mitt tips är att gå och prata med någon om du vill. Du kan bara avgöra själv vad du behöver, men om du känner såhär starkt för något, oavsett vad det är och att det gör dig ledsen/inte går över - gå och prata med ngn! Googla psykolog + det område du bor i och ring och kolla om det finns ngn prov-tid, att gå dit en gång och känna hur det känns är ett första steg om du känner att det kanske skulle vara skönt. Du behöver liksom inte veta vad du ska säga eller ngt sådant, det brukar räcka med att de frågar hur du mår - då kommer resten av sig själv.
En vanlig grej som man brukar tänka när man är ledsen/mår dåligt över ngt är typ "men det finns ju så många andra som har det värre, jag kan ju ändå leva mitt liv och har inte panikångest så då är jag inte värd att prata med ngn/det är nog inte så farligt" MEN tänk inte så om det är ngt som tar upp mkt av din tid, energi och står i vägen för att du ska må bra. Har varit i den situationen själv och jag önskar ngn hade berättat för mig att inget problem är för litet om man mår dåligt, oavsett vad det är. Stor kram, du är verkligen en förebild för många unga tjejer!