Vips

Nu är jag hemma i Stockholm igen, det känns så skönt. Nu när jag kom hem ringde jag mamma och snackade lite, hon undrade hur det gått med mötena och vips började jag gråta. Jag är ju en stor crybaby i grunden och har lätt till tårar annars också men idag fattade jag hur pass känslomässigt påverkad jag faktiskt blir av mitt jobb. Jag arbetar ju med Lyxfällan nu och åker runt och träffar folk som kanske ska vara med i programmet. Dom är ju väldigt modiga och bjuder in en till sitt hem och öppnar upp sig och berättar om sina liv för oss och det går inte att gå oberörd därifrån. Mötena vi haft på västkusten nu har tagit lite extra hårt på mig tror jag, man vill så gärna bara hjälpa alla och det är så svåra situationer dom befinner sig i. Blir så otroligt rörd av att få höra folks livshistorier och också så tacksam att dom vågar dela med sig av dom till mig.
 
Det finns så otroligt många starka och fina människor där ute som verkligen kämpar på trots att dom har det tufft. Jag känner mig så löjlig som kommer innanför dörren till min egen lägenhet och börjar tjuta men jag kan bara inte låta bli, man blir påverkad vare sig man vill eller inte. Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här inlägget, men om någon som jag varit hos läser det här så vill jag verkligen säga tack. 
 
Nu ska jag lägga mig i soffan med katterna och bara ta det lugnt. Det blir mysigt!
2 kommentarer »
Maria

Såklart du blir berörd. O bra du kan gråta så känslorna kommer ut. Ha det fint med kissarna.😺😻😻😺

Ainas Mamma

Fint skrivet Aina, kram!