Övertygad

 
Hej fina bästa ni! Hur mår ni idag? Vill åter igen tacka för alla fina kommentarer och ord ni skrev i förra inlägget. Började läsa igenom dom men fick stoppa mitt i för att jag grät så mycket, fan vad ni är fina, det är inte klokt. Ska läsa klart och svara er vid tillfälle i dagarna när jag inte är så blödig, vill inte säga hejdå till er!!! Jag såg iallafall att någon skrev att jag borde blogga bara när jag känner för det, typ om något kul händer jag vill dela med mig om eller om jag behöver skriva av mig, eller om jag gör någon rolig renovering eller något, helt utan krav och det tycker jag lät bra. Vill ju fortfarande inte lova något men att skriva ett inlägg då och då någon gång ibland när jag känner för det känns väldigt rätt och lagom, så jag tänker att jag ska köra på det? Om ni tycker det låter bra? Så kan ni kika in när ni vill men utan att ha förväntningar kanske? 
 
Hur som helst. Idag var jag ju hos doktorn men när jag kom dit sa dom att deras laboratorium var stängt så därför kunde vi inte ta alla dom där proverna jag trodde vi skulle ta nu utan måste vänta tills tisdag för att ta dom. Läkaren var iallafall hur bra som helst, det kändes verkligen som att hon tog mig på 100% allvar. Vi pratade en del om min ångest och oro, jag har ju typ inte pratat eller skrivit något om det här alls men jag har alltså så länge jag kan minnas haft ångest/ varit orolig varje dag hela mitt liv, det är lixom alltid så. Oroar jag mig inte för min eller min familjs hälsa så har jag oroat mig för saker som tex läxor och prov, framtiden, jordens undergång, ja allt möjligt och så har det alltid varit. Jag har trott att det är normalt och att det är så livet är men läkaren var helt chokad över att jag aldrig sökt hjälp för min ångest och gått runt såhär i alla år och trott att det är normalt. Det var ju goda nyheter, att livet inte är såhär så länge man kan lära sig att hantera oron och sortera sina tankar och känslor, wow asså. Ögonöppnare typ. Nu låter det som att jag gått och mått superdåligt hela mitt liv, så är det absolut inte, jag är bara väldigt orolig som person och jagar upp mig själv lätt. Förberder mig alltid på det värsta för att inte bli besviken typ? Vet inte varför!
 
Så, på tisdag ska jag tillbaka och ta massa blodprover, leverprover och ämnesomsättningsprover för att kunna utesluta att det är något fysiskt fel på mig, på torsdag ska jag gå och prata med en terapeut och på fredag får jag provsvaren. Nu är allt i rullning och det känns så bra men väldigt nervöst på samma gång men det kommer bli bra, jag är övertygad!  
 
Ikväll har jag käkat middag med Aida och hennes pojkvän Ben, det var mysigt. Jag och Ben upptäckte att vi båda är väldigt intresserade av det här med metalldetektorer och att leta gamla saker som folk tappat bort i jorden och Ben äger tydligen två stycken! Jag har ju aldrig provat men jag har sett massa tvprogram om sånt där och är SÅ sugen på attt testa så nästa vecka ska vi ut i skogen och göra det, är farligt peppad! (han har tillstånd) Nu är jag iallafall hemma hos katterna och ska mysa vidare den här fredagen i deras sällskap, alltid mysigaste sällskapet!
14 kommentarer »
Nästa sida